Årskrönika 2008

2008 har varit ett bra år, oftast. Det är året då jag faktiskt förstod att mitt hittills längsta förhållande tagit slut, året då jag träffade en massa nya riktiga vänner som jag kommer att bära med mig, året då jag på allvar kom in i studentlivet (ett och ett halv år efter att jag egentligen pluggat klart), året då jag flyttade från skogen till stan, året då jag slutade dricka, då jag producerade körens höstkonsert och då jag administrerade och samordnade ett lyckat symposium på Växjö universitet.

Jag har haft tur med jobb under året som gått. Först fick jag förlängd anställning plus ny anställning på två år. Sen fick jag förlängd anställning igen och sedan en ny anställning istället. Och så nu senast en ny anställning på 6 månader, som gör att jag har 100 % fram till och med juni. Det kändes skönt.

Dock slutade även året med en rejäl kalldusch på jobbfronten. En tjänst som jag varit intresserad av i flera år blev ledig men chefen sa att den inte skulle tillsättas. Så för ett par dagar sedan fick jag ryktesvägen reda på att den hade tillsats och dessutom av en person som jag har allt annat än höga tankar om rent professionellt. Det var riktigt lågt gjort tycker jag. Men om det är något jag har lärt mig under mina år inom denna kombinerade ankdamm och sandlåda som kallas ”den akademiska världen” så är det att svälja och hålla masken. Den som den ena dagen sticker en dolk i din rygg kan nästa dag vara din frälsare. Och tvärtom. Man upphör aldrig att förundras…

Rent emotionellt har 2008 varit en berg-och-dalbana med en del toppar, många dalar och många långa uppförsbackar. Och det har också fått mig att inse vilka fantastiska människor som jag har privilegiet att kalla mina vänner. Utan dem hade nog stora delar av året blivit outhärdliga. Ni vet vilka ni är och jag hoppas att ni också vet hur mycket jag tycker om er och uppskattar er.

Naturligtvis har min familj också utgjort en stor del av mitt år. Jag tycker så mycket om dem, trots alla våra slitningar och meningsskiljaktigheter. Jag hoppas att de vet det. Och det ger en jäkligt skön känsla att se på pappas blick att han är stolt över den jag blivit och över vad jag åstadkommit hittills.

Den här gången kommer jag inte att rabbla upp några namn eftersom jag ändå kommer att glömma bort ca 43 % av dem jag vill tacka nu. Så därför säger jag nu ett stort tack till alla för året som har gått och som har format mig till den jag är. Må året som kommer ha nya utmaningar och glädjestunder i sitt sköte.

Men innan året är slut ska jag ut i skogen på nyårsfest med många av mina vänner. Vi hörs! Tack för mig.

Hej igen!

Jag gjorde just Mensas Provtest D. Resultatet se du på bilden (klicka på bilden för förstoring).



Jo, jag känner mig ganska nöjd med det, efter att jag läst att det var det högsta resultat som går att få på provtestet. Någon gång ska jag ta mig tid att göra ett riktigt, övervakat test.

Jul, Stipendium och Videoklipp

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta julen nu innan jag hinner glömma bort allt som hänt. Den gick faktiskt väldigt bra, långt över förväntan. Tyvärr kúnde jag inte stanna hos mamma och pappa längre än till juldagskvällen eftersom jag får allergisk astma och det blir väldigt väldigt ansträngande att andas. Jag är ju allergiker och mamma och pappa har två hunder, som jag för övrigt älskar över allt annat. Medan jag bodde hemma gick det bra sålänge jag tog min medicin. Då brukade hundarna sova i min sängen och ha en egen huvudkudde till och med, men allergin har blivit mycket värre sedan jag flyttade därifrån. Tyvärr :(

I söndags var det stipendieutdelning ur stiftelsen som jag är ordförande i: Inga och Bertil Holmbergs stiftelse för sång och musikstuderande. Vi delar varje år ut stipendier till unga lovande musiker från Södra Sandsjö och Älmeboda socken. Man kan söka stipendier för pågående sång- och/eller musikstudier. I år hade vi fem sökande, varav tre var behöriga. Två av dessa fick sina stipendier i söndags, den tredje får vid ett senare tillfälle eftersom hon inte kunde vara med nu. De båda killarna som fick sina nu spelade upp två låtar vardera vid en gudstjänst i Södra Sandsjö kyrka och båda är jäkligt duktiga.
Efter utdelningen hade vi eftersits i församlingshemmet och jag hade lagat mat. Alla verkade tycka om maten och var både imponerade och förvånade över min matlagning. Det gjorde mig glad =D

Jag tänkte avsluta det här inlägget med en alldeles underbar sekvens ur ett Simpsonsavsnitt. Ett inlägg för typ ett och ett halvt år sedan länkar till Jens blogg med samma klipp, men så försvann det från youtube och därmed även från hans blogg. Här kommer det dock igen:

Jag har fått en hel del kommentarer på det som jag skrev sist, dock inte här utan främst direkt till mig, via mail, msn eller sms. Och ja, det var ett ganska mörkt inlägg men jag är en hel människa och som alla andra har jag mina mörka stunder. De är inte lika många eller lika långa som förut men kommer fortfarande då och då. Och även om de är jobbiga så är de ändå ett tecken på att det händer saker i mitt liv som spelar roll, annars hade jag antagligen inte reagerat så starkt.

Den här gången blev tillvaron bra mycket ljusare redan dagarna efter jag hade skrivit här, och det tack vare att jag blev påmind om hur underbara mina vänner är (och att möjligen för att jag gick på en arbetsintervju där arbetsgivaren redan innan hade bestämt sig för att ge mig jobbet). De (alltså vännerna) är ett bevis på att det jag skrev förra gången inte stämmer. Jag är kanske inte jätteframgångsrik, populär eller har mycket pengar. Men mitt liv är mer än en serie misslyckanden för jag har människor i det som bryr sig om mig, som tycker att jag gör en skillnad i deras liv och som tycker om mig för den jag är, trots alla mina brister och fel. Och vad mer kan man önska sig?

Vad är det meningen att livet ska vara? Ska det bara vara en serie av misslyckanden eller finns det mer än så? Och hur ska man veta när det är någon mening med att kämpa vidare och när det är dags att ge upp?

Jag vet att jag har haft med det här citatet förut men jag kommer hela tiden tillbaka till det i mitt liv, så här kommer det igen:

I remember one morning getting up at dawn, there was such a sense of possibility. You know, that feeling? And I remember thinking to myself: So, this is the beginning of happiness. This is where it starts. And of course there will always be more. It never occurred to me it wasn't the beginning. It was happiness. It was the moment. Right then. And never more.

För mig hände det sommaren när jag skulle fylla 23. Vad bra, bara 50-60 år av olycklighet och besvikelse kvar...

Så stark låt! Den berör mig verkligen.

Kråkan är nyttig till mången å ting
Tjong faderalla bi faderalla tjong faderej
Med den kan man segla hela världen omkring
Tjong faderalla bi faderalla tjong faderej

Skrovet det gjorde vi segel utav
Så man kunde segla på de vildaste hav

Benen de gjorde vi master utav
Så man kunde segla på de vildaste hav

Benen de gjorde vi master utav
Så man kunde segla på de vildaste hav

Dunet det gjorde vi bolstrar utav
Så man kunde sova på de vildaste hav

Klorna de gjorde vi gafflar utav
Så man kunde spisa på de vildaste hav

Strupen den gjorde vi gullringar av
Tjong faderalla bi faderalla tjong faderej
Så man kund’ trolovas på de vildaste hav
Tjong faderalla bi faderalla tjong faderej

Hm...

En av mina närmaste vänner är en homosexuell kille. I eftermiddag har han en dejt med en lesbisk tjej. Hur blev det så?

some love pain

some love gain

some so afraid

The Catherine Tate Show igen

Också jäkligt kul!

Dock undrar min kompis Torbjörn vad hon menar med "This is not my sandwich". Någon som vet? Han slutar inte fråga...

The Catherine Tate Show

Hahaha! Det roligaste jag sett på länge!

Jag gjorde Illustrerad Vetenskaps IQ-test i morse. Resultatet ser du här under. (Klicka på bilden för att förstora.)


Jag är lite besviken över resultatet. Under 130 liksom! Nu måste jag verkligen skärpa mig. En gång i tiden fick 142 på ett liknande amerikanskt test. Och det var dessutom på engelska, så jag hade inte fördelen av att ha det på mitt modersmål.
Vill ni också avsätta några minuter och göra testet så finns det här.

Buss

Ni som känner mig vet att jag åker buss en hel del varje dag för att komma till och från jobbet (även om det snart kommer ändras). När jag har åkt ungefär en tredjedel av turen med min första buss på morgonen stiger alltid en tjej i övre tonåren på. Hon är medellång, smal och har långt tunt blonderat hår i en svans. När hon har stigit på bussen och satt sig i bakre halvan av densamma tar hon fram sitt smink och börjar sminka sig. Detta pågår sedan i 7-10 minuter. Därefter tar hon upp mobilen (ibland en digitalkamera) och tar kort på sig själv för att kontrollera att sminket applicerats som hon vill. Dock blir hon inte nöjd med första bilden så det blir ett antal fler bilder innan hon försäkrat sig om att hon är snygg (nåja). Därefter tar hon upp en sån där vikbar sminkningsspegel, modell inte-jätteliten, ur väskan och kontrollerar så att hennes minimala ögonbryn ser bra ut. Hon borstar dem därefter med fingrarna en stund tills hon blir nöjd med dem. Sen verkar det som att hennes morgontoilette är klar och hon lutar sig tillbaka i sätet de få minutrarna som är kvar innan bussen är framme. Eller nej, inte så länge. Ett bra tag innan bussen ens svänger in på stationen i Växjö reser hon sig från sätet och ställer sig vid dörren i väntan på att bussen ska komma fram, stanna och dörren ska öppnas.

Ni får ursäkta men jag förstår mig verkligen inte på tjejen. Hon lägger ca 20 minuter på att se ut precis lika blek och plastig ut som hon gjorde när hon steg på bussen. Det hade varit annorlunda om det hade blivit någon förändring, men hon ser verkligen likadan ut. Dessutom hjälper det inte hur mycket hon än sminkar sig. Och det är en objektiv iakttagelse, inte en elakhet.

Grillning

Igår, fredag, var vi 12 killar som åkte ut till Evedal (strax utanför Växjö) för att umgås och grilla. Vid sjöns hopptorn finns det en läktare där man kan sitta och titta när galningarna hoppar, och där i sanden hittade jag, Jimmy och Richard H en berättelse på engelska (nåja), nedskriven på ett A4 av en kille som antagligen går på mellanstadiet. Jag tänker dock inte nämna hans namn även om det stod på pappret. Hans berättelse, som av allt att döma är en skoluppgft, var väldigt underhållande så därför tänkte jag återge den här, i formaterat skick:

"Now I should tell you a story about a boy. His name is Dick and he is 17 years old and lives in spain, in a small city. He lives whid hes dad simon and hes mom victoria, he had one dog to and hes name is piglet and that is a fat dog. hes mather working in a ladyshop and hes dad work in factory.
Victoria jogging very much. Dick playing handboll he is a goalcepper. He play in Barcelona. they play in a hard league. He traning 4 times in week. Hes best freand is Gwen and he also play for Barcelona the last year in september Dick going to play a very special match the time whose [ett ord saknas här] to be in otherwise they go down to lower series. it wase hard in the first hafttime and when Dick should take a hard shot he missed the ball and it take the nose the bone gett of. He most go to the hospital and the doctor. take the nose to the right place and it hurts very much, the tears flow down the cheek. After some days the the nose whose blue and the face look very funny.
Bot they whose lucky the other ceeper wase good so the team win. Dick could not play handball för two month and the nose is not corect- still. Dicks dream is to be a professional handballsplayer and whish he play with the national team."

Direktöversättningar is the shit!

"But there's lots of other stuff that makes things bareable, and you don't even have to use a knife.

Like...?

Disco."

Låt + Gårdagen

Måste lägga upp den här låten. Vet inte varför, men helt plötsligt kan jag inte få den ur hjärnan. Fast det skulle ju kunna vara mycket värre. Som den gången jag inte fick bort Arja Saijonmaas "Vad du än trodde så trodde du fel" ur skallen på flera veckor... Rob Thomas röst är så len och snygg. Nej då, jag är inte det minsta avundsjuk...





Igår var jag hemma hos David och Christin för första gången sedan de flyttade till nya lägenheten. Deras förra var Växjös mysigaste lägenhet men tyvärr lite för liten för två personer och en hund, så nu har de alltså flyttat från källarplan till 2:a våningen. Och till andra sidan stan. Och till en lägenhet som är ca 3 gånger så stor som deras förra. Med undantag för toaletten, som behöver en mer uppdaterad tapet och mindre svartmögel i taket, är nya lyan jättefin!

Christin skulle festa med flickkompisarna så jag och David hyrde ett par filmer: Premonition (Ond aning) och The Kingdom. Båda var jättebra!

Dessförinnan igår köpte jag nytt strykjärn. Mitt gamla var ett värmestrykjärn och jag har länge känt att det var dags att uppdatera sig till ett dyligt med ånga istället. Nu går det mycket lättare att stryka. I like!

För övrigt hjälpte jag Mamma och Pappa att tvätta igår. Det kändes lite märkligt. Sen var jag med i ett lotteri om en häst. Har dock inte fått reda på om jag vann eller inte ännu. Jag undrar var jag ska ha den någonstans. Hm... på balkongen kanske?

Gårdagen var väldigt trevlig. Först produktiv och sedan jättekul.

Louise, min ex-klasskompis och kontorssambo, hade födelsedagsfest igår. Jag tycker om Louise. Jag tycker om hennes familj också. Så mycket kärlek! Den känns i luften omkring dem, syns i deras ögon och finns i sättet de talar med varandra. Hennes föräldrar, deras nya respektive, hennes bror Pelle och hans Emma. Man får en känsla av behag när man är i deras närhet. De är så fina.

Idag känner jag ett väldigt behov av bekräftelse och uppmärksamhet. Vet inte varför. Men det skulle ändå vara kul att få lite.

Ska träffa släkten om några timmar. "Wiiie!" hade jag kunnat säga. Om jag hade sett fram emot det, vill säga. Det gör jag inte.

Jag är så djävla trött på att bli tagen för given och att aldrig få någon uppskattning! Jag försöker vara vänlig mot mina medmänniskor och de flesta säger att jag är en bra lyssnare, en sån som man automatiskt öppnar sig för. Det fick jag höra senast idag av Louise. Jag tycker om Louise.

Men tyvärr finns det andra som bara utnyttjar mig. Varför är det ingen som ringer till mig bara för att kolla hur jag mår? De flesta vet att jag inte har mått så bra det senaste året och att jag fortfarande inte gör det. Ändå är det bara jag som bryr mig om andra och ingen som bryr sig om mig. Det får mig att känna mig oälskad, utnyttjad och smutsig.

***

Det som fått mig att bli arg och ledsen idag är min professor och chef, Boel. Det visar sig att hon har stört sig en massa på mig utan att säga det till mig. Hur ska jag då kunna motivera mina val om hon inte ens ger mig en chans!?! Jag kanske skulle berätta alla gånger jag stör mig på henne och hennes osmidiga uppblåsta ego? Eller alla gånger hon ger mig motstridiga arbetsinstruktioner och sedan gnäller för att jag inte har gjort som hon tänkt sig. Eller alla gånger hon är för insnöad på sina egna föreställningar av hur saker ska vara för att se vad som förväntas av oss. Jag beundrar henne som forskare och som kvinna som slagit sig fram i en akademisk mansdominerad värld men som person vill jag aldrig bli som henne.

Nu har jag fått skriva av mig lite frustration. Det var skönt. Det betyder dock INTE att jag inte fortfarande är förbannad.

Ett år...

Igår fyllde bloggen 1 år! Och som ni vet så ska man vid varje årsskifte stanna upp, se tillbaka på det senaste året och begrunda. Jag stannade upp lite för länge, det är därför inlägget kommer först idag...

Så, vad har hänt sedan jag började blogga? Förra året vid den här tiden var en svår period och jag är glad att jag klarade mig ur den levande. Att jag gjorde det beror mest på en person, jag tror att du vet vem du är. Tack för att du finns, du betyder så mycket för mig.

Året har varit fullt av toppar och dalar, och jag har verkligen fått omvärdera mitt liv och vad som är viktigt i det. Detta är vad jag har kommit fram till:
Den där Maslow var inte så dum. Grunden för att kunna må bra och utvecklas är att man har fysisk trygghet, oavsett hur den ser ut. Man behöver någonstans att bo och någon typ av försörjning. Men därutöver är det bara de mänskliga relationerna som spelar någon roll. Jag behöver inte "vara" mitt jobb för att mitt liv ska få mening, bekräftelse från människor som jag bryr mig om och som bryr sig om mig betyder så mycket mer.

Ett exempel: händelsen jag skrev om nu den 4 mars, när Gustav gav mig en jättefin tavla som han själv gjort och lagt ner sin själ i för att han ville göra något fint till mig. Det betyder så mycket mer än när min professor klappar mig på axlen (bildligt talat) och säger "ja men det var ju fint gjort".

Slutsats: Se till att ta hand om dina vänner, visa dem att du bryr dig om dem så kommer de göra detsamma för dig. Kärlek!

September goes Jazz...

Underbar inspelning med den otroligt duktiga sångerskan September tillsammans med en jazztrio. Så bra!

♥

Idag fick jag en tavla av Gustav, han hade gjort den alldeles själv! Den är jättejättevacker och riktigt imponerande. Gustav har verkligen talang för bildkonst. Han hade gjort den efter ett foto som han tagit under sin tid på Island. Jag blev så rörd och överväldigad av gåvan att jag hade ganska nära till tårarna, det märktes att en bit av hans själ låg i tavlan. Jag tycker så mycket om Gustav, även när han inte ger mig saker. Han är en fin och god människa, all kärlek i världen åt honom!

Här nedan följer tre av världens vackraste musikvideor:


1.

Vi börjar med Madonnas "Nothing really matters".
Så vackra bilder!


2.

Sen kommer Christina Aguileras "Beautiful".
Den värmer i härtat.


3.

Med den tredje och sista videon återvänder vi till Madonna. Den här gången är det "Frozen", kanske världens absolut vackraste musikvideor. Bildspråket är närmast magiskt!

Tips på fler vackra musikvideor emottages tacksamt!

Det får räcka för den här gången. Upptakten till detta inlägg var att jag och ex:et pratade om kärnkraft...

kölden bet hårt i våra skinn, vinden piskade mot våra kindar. vi hade alla samlats här för att vänta på hans ankomst. de flesta av oss kände inte de andra som var här, men alla var vi dock här av en och samma anledning. den förenade oss, gjorde oss till en även om våra mål var olika. det var ju trots allt färden dit som länkade samma oss. vissa av oss hade väntat halvannan timme, kanske längre. somliga hade väntat flera timmar och ytterligare andra bara några få ögonblick. inte heller det spelade någon roll, att vi var här nu var det som var det viktigaste. vi hade ju alla sett tecknen som vittnade om att han snart skulle komma till vår undsättning och ta på sig vår börda.

så plötsligt anade vi att något var på väg att hända. först var det bara som en rörelse i ögonvrån som fick oss alla att vrida på huvudet. var det? ja minsann, visst var det det! vi såg hans gestalt avteckna sig mot husets fasad när han kom gående. den första av oss som kom i hans väg började igenkännande prata med honom och följde sedan med på hans vandring. för några av oss andra tog det lite längre tid innan vi fann oss i siutationen, han hann gå förbi oss innan vi insåg att det var nu i denna stund som det höll på att hända. sakta reste vi oss från våra sittplatser och såg förundrat på när han med bestämda steg närmade sig sitt mål, och då när vi såg att det var sant det som vi hade hoppats på gick vi också fram, och vi ställde oss på led för att äntligen få möta honom. och bland oss ekade budet: "Gläd dig, du resenär, ty nu är chauffören kommen!"

and we wish you a merry christmas and a good new year, and the lord sent a good new year

jag är sjuk. tyck synd om mig

♥

Idag kom alla 7 volymer av SMB, Sveriges Medeltida Ballader, med posten. Som jag längtat! All kärlek i världen till Svenskt Visarkiv som sålde dem till julpris. Böckernas ankomst tänkte jag fira här genom att lägg ut en av mina favoritballader, Malins Prov.

1. Malin hon reste sig uppåt land.
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Så fäste hon sig en gammal man.
För han skulle hitta uppå hm, hm, hm!
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

2. Så fäste hon den och förde honom hem.
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Hon lade'n i sängen och pröfvade den.
Om han kunde hitta uppå hm, hm, hm!
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

3. Om morgon hon steg upp hon var så hjertlig arg.
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Hon grinade och snäggade värre än en varg
För han hade inte hittat uppå hm, hm, hm!
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

4. Så fäste hon sina vänner i en ring
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Och branda-staken gick rundt om kring.
För han hade inte hittat uppå hm, hm, hm!
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

5. Somma gaf hon ett slag, somma gaf hon tu.
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Men den gamle gubben fick sex och sju.
För han hade inte hittat uppå hm, hm, hm.
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

6. Och Malin hon reste sig upp åt land
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Så fäste hon sig en unger man.
För han skulle hitta uppå hm, hm, hm!
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

7. Så fäste hon den och förde honom hem
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
och lade'n i sängen och pröfvade den.
Om han kunde hitta uppå hm, hm, hm!
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

8. Om morgon hon steg upp, hon var så hjertlig glad.
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Hon trallade och sjongde: ha, ha, ha.
För han hade hittat uppå hm, hm, hm.
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

9. Så fäste hon sina vänner i en ring
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Ägga-skeppan gick rundt omkring.
För han hade hittat uppå hm, hm, hm.
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

10. Somma gav hon ett och somma gav hon tu.
- Så väl kunde Malin plocka rosor.
Men den unge mannen fick sex och sju.
För han hade hittat uppå hm, hm, hm.
- Spele-pungen gya' mitt för en bom
Malin hon vände sin skinn-kjortel om
Presenterom!

Tja, säga vad man vill om Malin, men hon visste i alla fall vad hon letade efter hos en karl. Men hon kanske var lite väl grinig när han inte lyckades ge henne orgasm...