Buss

Ni som känner mig vet att jag åker buss en hel del varje dag för att komma till och från jobbet (även om det snart kommer ändras). När jag har åkt ungefär en tredjedel av turen med min första buss på morgonen stiger alltid en tjej i övre tonåren på. Hon är medellång, smal och har långt tunt blonderat hår i en svans. När hon har stigit på bussen och satt sig i bakre halvan av densamma tar hon fram sitt smink och börjar sminka sig. Detta pågår sedan i 7-10 minuter. Därefter tar hon upp mobilen (ibland en digitalkamera) och tar kort på sig själv för att kontrollera att sminket applicerats som hon vill. Dock blir hon inte nöjd med första bilden så det blir ett antal fler bilder innan hon försäkrat sig om att hon är snygg (nåja). Därefter tar hon upp en sån där vikbar sminkningsspegel, modell inte-jätteliten, ur väskan och kontrollerar så att hennes minimala ögonbryn ser bra ut. Hon borstar dem därefter med fingrarna en stund tills hon blir nöjd med dem. Sen verkar det som att hennes morgontoilette är klar och hon lutar sig tillbaka i sätet de få minutrarna som är kvar innan bussen är framme. Eller nej, inte så länge. Ett bra tag innan bussen ens svänger in på stationen i Växjö reser hon sig från sätet och ställer sig vid dörren i väntan på att bussen ska komma fram, stanna och dörren ska öppnas.

Ni får ursäkta men jag förstår mig verkligen inte på tjejen. Hon lägger ca 20 minuter på att se ut precis lika blek och plastig ut som hon gjorde när hon steg på bussen. Det hade varit annorlunda om det hade blivit någon förändring, men hon ser verkligen likadan ut. Dessutom hjälper det inte hur mycket hon än sminkar sig. Och det är en objektiv iakttagelse, inte en elakhet.