Vi satt i skogen på en stor sten, jag, Karin och en person till. Karin berättade om sin bror och om hur han hade byggt till en gammal ladugård där ena väggen var krokig och så vägrade han från början att räta ut väggen i samband med att han byggde ut. Då fick jag för mig att jag skulle gå en runda själv och se mig omkring. Karin sa att jag skulle vara försiktig men jag tog det inte på så stort allvar. Vad skulle kunna hända?

Jag gick längsmed grusvägen och upptäckte att stenen som vi suttit på låg i utkanten av skogen och att det var inhägnad betesmark strax intill. När jag hade gått sådär en hundra meter hörde jag en röst. Det lät som om den kom ifrån hagen med höns, det lät som en fågelröst. Jag minns inte vad den sade men det var något som lät papegoj-likt. När jag kom närmare insåg jag dock att rösten inte alls kom från en fågel utan från den intilliggande hagen där det betade kritvita fluffiga lamadjur. Det var dessa som pratade, upprepade en fras på något som liknade göteborgska. Jag tyckte att det lät roligt och skulle ta upp min mobil för att spela in pratet.

Precis när jag hade fått fram mobilen ur min högra jackfick började lamadjuren att lägga märke till mig. Pratet upphörde och efter en stunds tystnad sa djuret med kaxig röst:

”Så det är husbonden som kommer?”
”Nej det är det inte”, svarade jag smått road över att djuren kunde föra en konversation.
”Jo det är det visst!” sade en av djuren, jag är osäker på om det var sama djur.

De tittade alla lite surt på mig och tog ett steg närmare mig. Det första lamadjuret var inte i den närmaste hagen utan det var en hage emellan oss. Den hage som han och hans gelikar befann sig i hade staket som var uppskattningsvis fyra-fem meter höga, medan den närmaste hagen bara hade cirka tre meter höga stängsel. Han kastade sig mot stängslet och började klättra. Jag var imponerad över att han kunde klättra men började samtidigt känna mig hotad.

”Husbonden!” sa ett av djuren med en hotfull röst.
”Du har fått stipendium för att föda upp exotiska köttdjur!” skrek ett annat av dem anklagande. Samtidigt hade det första lamadjuret tagit sig över stängslet och var nu i hagen närmast mig.

”Nej, det är inte jag!” sade jag desperat och kände att det nog var säkrast att ta sig därifrån eftersom de uppretade glåporden nu kom allt tätare från lamadjuren. Nu kastade sig det första lamadjuret mot det sista stängslet som skilde oss åt och började klättra. Jag började springa för mitt liv, tillbaka till stenen där Karin och min andra kompis satt. När jag kommit en bit tittade jag bakom mig och såg hur lamadjuret hoppade ner från stängslet och börja springa efter mig. Desperat skrek jag på hjälp medan jag sprang i hopp om att Karin, som var från trakten, skulle veta hur man fick dem att sluta. Karin hoppade ner från stenen och jag närmade mig.

”Hoppa upp här på stenen igen” sade hon och pekade i stenens riktning. Hon hoppade upp på stenen igen och jag försökte göra samma sak, Karin drog i min ena arm för att hjälpa mig upp. När jag nästan var uppe så kände jag något dra i mitt vänstra byxben. Jag slutade vara medveten om nuet och såg bara ett tredimensionellt mörker med något som liknade breda mönstrade band flygandes rymdaktigt förbi i syndfältet från olika håll. Sen blev allt svart.

frågestund

Mitt ex lade ut det här på sin blogg så då var jag naturligtvis tvungen att göra detsamma på min, fast med mina svar.

Såhär gör man:
1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till 10 och skriv första meningen i det sms:et.
4. Gör så på varje fråga.

Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Kom kyckling och salmonella, kom fästing och borrelia…

Vad säger du alltid till din bästa kompis?
I Muppsala nu!

Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Jippi!

Vad tänker du när någon säger SEX?
Det fanns bubbelplast i druvpaketet!!!

Vad var det första du sa till ditt senaste ragg?
Ni har gods att hämta på bussgods i Boden.

Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Hahaha…

Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade henne?
”Odda! Odda! Odda!”, säger du när det blir stökigt i föreläsningssalen.

Vad vill du höra mest av allt?
snel jöte pork o ma ma mia hörs kram

predikan

På gudstjänsten i söndags sa prästen att synden kommer efter skulden. Det vill säga, man syndar inte förrän man känner skam eller dömer någon annan. Det kändes faktiskt väldigt bra att höra. Man kanske skulle sluta skämmas och känna skuld över sig själv?

Igår när jag stod i duschen passade jag på att tänka lite också. Jag började med att tänka på den smått ekivoka visa som jag och några kompisar har framfört på ett par fester och att vår stämföring kanske skulle kunna jämföras med den som gruppen Cookies 'N' Beans hade i sin låt "What if" i årets melodifestival (nu när jag har lyssnat på den är jag inte lika säker) och att en musikkritiker i någon tidning sa om den att "alla country-ballader låter som Dixie Chicks 'Not ready to make nice' nu för tiden".

Det ledde mig in på det som detta inlägg kommer att handla om. För då tänkte jag genast på deras uttalande om att de skämdes för att komma från samma delstat som dåvarande president Bush (d.y.) och på de konsekvenser som detta uttalande gav. De svartlistades på de flesta radiostationer, deras skivor samlades till stora bål och brändes och tjejerna fick ta emot mordhot från flera håll. Det var detta som gav dem inspiration till ovan nämnda låt.

För mig är det exakt samma sak som hände när Jyllands-Posten publicerade Muhammedkarikatyrerna. På vilket sätt skulle de båda händelserna skilja sig åt? Båda är resultat av att någon ifrågasätter en totalitär, konservativ, religiöst styrd regim som inte tål kritik och som tror att man bara kan lösa konflikter med hjälp av hot, våld och krig. Enda skillnaden är att eftersom Dixie Chicks är från USA, som räknas som ett civiliserat land, så väcks inte samma debatt om yttrandefrihet. Det är mer ok i västvärlden att skämta om muslimer än att kritisera en president vars enda bedrifter är att boosta en nations redan överdrivna hybris, starta onödiga krig och leda världen in i en ekonomisk depression. Fast han kanske passar i ett land där man tror att välfärd är att inte ha något socialt skyddsnät, där man inte vet skillnaden mellan socialism och stalinism och där man inte fattar att ett högre skattetryck för de rika skulle kunna få landets ekonomi på fötter igen.

Jag avslutar med en kort reportageserie från The Daily Show med John Stewart.

jag ska undvika klichéen, jag ska stänga av mina sinnen, jag ska försena min njutning, jag ska stänga min kropp nu

försök gömma din hand, glöm bort hur man känner efter
det enda som krävs för att livet ska vara slut är att hjulet snurrar

en dörr som lämnas öppen, en kvinna som passerar
en droppe i vattnet, en glimt i ditt öga
en telefon på bordet, en man vid din sida
nån som du tror dig kunna lita på är bara ytterligare ett sätt att gå hädan


...och så en video som inte har något med texterna ovan att göra

Var har du dina tankar
Du har varit svår att nå
Jag har märkt
Att det har skett nån slags förvandling
Det märks i varje ord och handling
Du är på väg från mig 

Hej!

Ledsen att jag varit ganska frånvarande den senaste tiden. Mycket att göra, mycket som händer just nu. Jag hinner inte skriva så mycket mer nu. Håll till godo med låten ovan. Den kom 4:a 1984, året då Herreys vann och året då jag föddes.

Förändring

Idag kl 11:06 avslutades ett kapitel i mitt liv. Livet blev lite mer grått och trist. Igår sa en klok bekant att man ska glädjas över det man har istället för att vara olycklig över allt som man inte har. Jag är väldigt glad och tacksam över det senaste året. Det har utan tvekan varit ett av de bästa i mitt liv, och det beror till väldigt stor del på en person. Särskilt den senaste månaden har varit underbar även om den till stor del har varit bitterljuv. Men nu har det alltså kommit till ett avslut och en ny början. Eftermiddagen har gått åt till att sörja, och det har jag verkligen gjort. Men nu är det dags att se framåt. Tack för det som var! Jag kommer aldrig att glömma bort det.
Kärlek!
<3

I väl över ett halvår har jag och Gustav haft följande rutin: När vi går hem har jag gått med honom till utanför hans hus, trots att det innebär att jag gått förbi min lägenhet. Sen har vi ibland stått ute och pratat en stund om allt möjligt (med undantag för alla de gånger när vi gått hem till någon av oss). Därefter har vi sagt "god natt" medan vi kramas och han har gått upp till sig och jag har gått hem till mig. Vi börjde göra så eftersom vi slog följe när jag skulle till bussen för att ta mig hem till skogen måndagar, torsdagar och söndagar. Sen har det bara fortsatt när jag flyttade hit. Jag har verkligen njutit av dessa stunder.

Ikväll (måndag) var dock sista gången. Imorgon kväll har Gustav flyttat in hit till mig, vilket jag verkligen ser fram emot. Men tyvärr är det bara tillfälligt, för sen försvinner han. Hur ska jag klara mig? Jag kommer att sakna honom så mycket. Han har kommit att bli den bror jag aldrig fick.

Vem ska nu följa med mig på märkliga konserter och obskyra teaterföreställningar?
Vem ska vara mitt stöd och mitt bollplank?
Vem ska vara min klippa att söka skydd under?

How can we dance when our earth is turning?
How do we sleep while our beds are burning?