Vad är det meningen att livet ska vara? Ska det bara vara en serie av misslyckanden eller finns det mer än så? Och hur ska man veta när det är någon mening med att kämpa vidare och när det är dags att ge upp?

Jag vet att jag har haft med det här citatet förut men jag kommer hela tiden tillbaka till det i mitt liv, så här kommer det igen:

I remember one morning getting up at dawn, there was such a sense of possibility. You know, that feeling? And I remember thinking to myself: So, this is the beginning of happiness. This is where it starts. And of course there will always be more. It never occurred to me it wasn't the beginning. It was happiness. It was the moment. Right then. And never more.

För mig hände det sommaren när jag skulle fylla 23. Vad bra, bara 50-60 år av olycklighet och besvikelse kvar...