Årskrönika 2008

2008 har varit ett bra år, oftast. Det är året då jag faktiskt förstod att mitt hittills längsta förhållande tagit slut, året då jag träffade en massa nya riktiga vänner som jag kommer att bära med mig, året då jag på allvar kom in i studentlivet (ett och ett halv år efter att jag egentligen pluggat klart), året då jag flyttade från skogen till stan, året då jag slutade dricka, då jag producerade körens höstkonsert och då jag administrerade och samordnade ett lyckat symposium på Växjö universitet.

Jag har haft tur med jobb under året som gått. Först fick jag förlängd anställning plus ny anställning på två år. Sen fick jag förlängd anställning igen och sedan en ny anställning istället. Och så nu senast en ny anställning på 6 månader, som gör att jag har 100 % fram till och med juni. Det kändes skönt.

Dock slutade även året med en rejäl kalldusch på jobbfronten. En tjänst som jag varit intresserad av i flera år blev ledig men chefen sa att den inte skulle tillsättas. Så för ett par dagar sedan fick jag ryktesvägen reda på att den hade tillsats och dessutom av en person som jag har allt annat än höga tankar om rent professionellt. Det var riktigt lågt gjort tycker jag. Men om det är något jag har lärt mig under mina år inom denna kombinerade ankdamm och sandlåda som kallas ”den akademiska världen” så är det att svälja och hålla masken. Den som den ena dagen sticker en dolk i din rygg kan nästa dag vara din frälsare. Och tvärtom. Man upphör aldrig att förundras…

Rent emotionellt har 2008 varit en berg-och-dalbana med en del toppar, många dalar och många långa uppförsbackar. Och det har också fått mig att inse vilka fantastiska människor som jag har privilegiet att kalla mina vänner. Utan dem hade nog stora delar av året blivit outhärdliga. Ni vet vilka ni är och jag hoppas att ni också vet hur mycket jag tycker om er och uppskattar er.

Naturligtvis har min familj också utgjort en stor del av mitt år. Jag tycker så mycket om dem, trots alla våra slitningar och meningsskiljaktigheter. Jag hoppas att de vet det. Och det ger en jäkligt skön känsla att se på pappas blick att han är stolt över den jag blivit och över vad jag åstadkommit hittills.

Den här gången kommer jag inte att rabbla upp några namn eftersom jag ändå kommer att glömma bort ca 43 % av dem jag vill tacka nu. Så därför säger jag nu ett stort tack till alla för året som har gått och som har format mig till den jag är. Må året som kommer ha nya utmaningar och glädjestunder i sitt sköte.

Men innan året är slut ska jag ut i skogen på nyårsfest med många av mina vänner. Vi hörs! Tack för mig.