måndag 23 juli 2007

Varför måste det vara så svårt att vara sig själv?


Vem är jag? Egentligen?
Jag skulle säga att den jag är bildas när min självbild möter den bilden som andra har av mig.
Ja, men hur ska jag veta vem jag är då?
Det kan jag inte, jag kan inte verkligen känna mig själv, lika lite som någon annan kan känna mig eller jag kan känna någon annan.
Nej, nej, okej. Men om man bortser från det. Jag vet ju hur jag själv ser på mig, även om det ändras ibland. Men hur ska jag veta hur andra ser på mig?
Ska jag veta det? Är det bra att veta det? Skulle inte det påverka hur jag ser på mig själv?
Ja, det kanske det skulle, men skulle det i så fall spela någon roll?
Nej kanske inte.
Men ändå, om jag vill veta det, hur ska jag bära mig åt?
Det märker du när de umgås med dig, vad de förväntar sig av dig, vad de pratar med dig om.
Jo, det klart. Men kanske viktigast av allt; kan jag ändra deras bild av mig?
Hur menar du då?

Ja, alltså… Om jag vill att de ska få en annan bild av mig, hur ska jag bära mig åt då?

Varför skulle jag vilja göra det?

För jag vill inte att folk ska se mig som en statisk punkt, jag vill att de ska se HELA mig, att jag är en individ med flera dimensioner, med djup och med en innehållsrik personlighet.

Då får jag inte sluta utvecklas, inte vara rädd för att förändra mig.

Är det så enkelt då?

Vem har sagt att det är enkelt?

Men jag vill se nya världar utan att flytta mig, lära mig något nytt varje dag, se vart vägen utanför mitt fönster leder men ändå inte gå så långt bort att jag inte kan vända mig om och fästa blicken vid min fönsterkarm.

Men när jag har gjort det då, vad händer då?

Då gäller det att förädla det man har, samtidigt som man inte står still.

Förädla det jag har?

Ja, jag måste ju välja ut det som jag trivs med och fortsätta odla det.

Det?

Ja, det.

Men vad är det då?

Relationerna naturligtvis!

Relationerna?

Ja, de man knyter under vägens gång.

Jaha. Men hur gör jag för att inte vara bara den musikaliske, den som alltid ler, den som gör saker utan att tänka efter? Om jag vill vara mer än han som spelar, han som försöker göra sig viktig, han som är tokrolig ibland?

Då griper du tag i det som du vill behålla och håller fast vi det.

Men om det bara skulle vara 3-4 det då? Det känns inte som att det finns fler det som jag vill hålla fast vid.

Då får det bli dem du håller fast vid.

Men om jag ändå kommer komma i kontakt med resten då?

Då får jag väl acceptera det och låta det bero.

Om jag inte kan göra det då?

Då får jag väl välja det det som är viktigt och strunta i resten.

Även om det skulle innebära att det blir en ny väg utanför mitt fönster att utforska?

Ja.

Då får det bli så.

Inga kommentarer: